I wish...
Jag önskar jag kunde berätta vad jag varit med om i dag men min tystnadsplikt stoppar mig.
Men man kan säga att jag börjar fundera på vad det är för odjur som döljer sig i den hära 90-talistgenerationen.
Jag är uppriktigt orolig.
Visst är det så att man undrar över det. Min 93:a har mobbats från 2:a till 6:e klass av sina klasskamrater så de var monster tidigt. Deras föräldrar var inte ett spår bättre. De pratade inte med mig på f-möten och andra tillställningar heller. Så jävla sjukt! Mycket kommer hemifrån. Min son är en mjukis precis som sin mamma :) Tyvärr blir han lätt ett offer då...
Jag blir så arg och ledsen när jag får höra historier som du berättar om. Vart tog respekten för sina medmänniskor vägen? Hur mår din 93:a i dag? Har mobbningen upphört eller har de hittat en ny hackkyckling?
Fan att man inte ska få vara som man är utan bli utsatt för kränkningar!
Han har bytt skola och klass men några av hans gamla klasskamrater finns i hans nya klass. Dock inte de "värsta". Det har varit ett par incidenter under förra året men den här nya skolan tog tag det direkt (den förra gjorde i princip ingenting fast jag bråkade som fasen) och nu är det lugnt. Han verkar må bra idag men om han får några men av detta i framtiden så kommer jag att stämma skolhelvetet!
Tyvärr var folk lika elaka förr. Fast det var nog mer på ett annat sätt, och skillnaden är kanske att snorungarna i dag vågar vara djävliga mot äldre också. Om man bara ser tillbaka till när jag växte upp, då hade man respekt för de som var äldre, om de så bara var äldre med några år. Till exempel hade man aldrig vågat mucka med en niondeklassare- det gör barnen i dag. Och allt är föräldrarnas fel. Och det i sin tur är världens fel i allmänhet. The world sucks & we're a part of it. :S
