Det kallas lycka

Jag har lurat mig själv för många gånger nu.
Men nu berättar jag för Dig, min ende läsare.
Nu berättar jag för dig sanningen som jag känner till den.

Jag berättar för dig att jag vill dö varje dag.
Jag vill gråta, skära, hugga och skrika.
Med huvudet i kudden vill jag skrika.

Jag har till och med gjort en plan.
Så att jag inte ställer till med mer trassel.
För jag vet att de inte kommer att sympatisera med mitt val.
Men det är mitt liv och jag gör vad jag vill med det.

Jag har inte valt det här livet.
Kan man inte då i alla fall få välja att inte leva?
Att det ska vara så provocerande.

Hellre att jag mördar mig än någon annan.
Eller hur?

Jag har en plan i alla fall.
Den är inte riktigt färdig än.
Men jag har en plan.
Och det är det enda jag tänker på.

RSS 2.0