Dundermusen

Vad tänkte han när han satte på sig dom här glasögonen? Är han sponsrad? Förlorade han ett vad? Ville han fira SM-guldet på ett "goofy" sätt? Undrar om han kommer ha dem på sig när han solar på Pankland i sommar eller när han vandrar upp och ner i Torsby centrum? Eller när han klipper gräset i Rådom.



"Hej. Jag heter Marcus Berg och jag har världens fulaste glasögon. Hej då."

Jag stod bland flera tusen människor och grät.
Tårarna strilade ner när han sjöng det vackraste av det vackraste.
Det var inte Kom änglar.
Det var Elegi.
Den vackraste låten jag vet.

Så jag stod där.
Ensam
Men ändå inte.
Tårögd.
Men ändå så jävla lycklig.

Ikväll ska jag träffa en man med initialerna LW
jag tror det kommer bli utmärkt.

Nu: handla.

Jag har fördrivit de senaste kvällarna med att gråta.
Ögonen blir puffiga.
Näsan röd.
Och jag, ja jag blir bara sorgsen.

Jag kan hata att jag är en sån mes.
Sådär känslig men samtidigt snäll.
"Trampa gärna på mig. Låt inte mig störa. Jag ska bara...aj...flytta lite på mig..."
Om jag blir arg ibland så är det bara att "lilla gumma" med mig så ska allt bli bra.
"Du är ju så känslig. Och arg, ja det blir du ju jämt. Det är väl inget att bry sig om."

Lyssna noga nu.
Jag har lika mycket rätt att bli arg och ledsen som alla andra.
Bara för att jag har en diagnos som säger att jag är lite känsligare än andra så betyder inte det att det är okej för andra människor att såra, skada, förolämpa och utnyttja mig. Jag blir lika sårad som en vanlig människa. Men på något underligt sätt så är det annorlunda. Det är inget att bry sig om när jag blir ledsen. För jag har en diagnos.

Om alla visste vad jag får stå ut med.
Om alla visste hur mycket jag får sätta migsjälv åt sidan för att alla andras problem är större och viktigare än mina.
Jag vågar aldrig säga att jag mår dåligt eller att jag blir sårad och ledsen när mina s.k "vänner" utnyttjar mig eller struntar i min existens.
För vet ni vad de säger?
"Har du borderline nu?"

Min ledsamhet är lika viktig som Din.

Men vem orkar bry sig om alla andra i denna egocentriska värld?

Nu är det sådär sent igen.
Jag borde sussa.
men orka.
När jag mår så dåligt att hjärtat gått sönder.

Så jag stannar uppe lite till.
Och drömmer.
 I morgon
Låtsas jag att allt är sant.

Vilken puttinuttig intervju lilla Jessika Isaksson, Expressen, fick med dömde 21-åringen.
Stackarn.
Skulle packa några böcker för att ha något att göra.
Han tyckte det var helt sjukt att han blev dömd för något han inte hade gjort.
Lilla gubben då.
Det kan inte vara lätt.
Det är bara att smörja in analen med vaselin
och förbereda dig på lite party i duschen.

Sedan har vi då den häringa Jessika.
Inkompetent Stureplansbrutta som är vän med våldtäktsmännen.
Skrivit sämre artiklar än Carro.
Men ändå anställd på Expressen.
Det har väl inget att göra med att hon är systerdotter till
Resumes chefredaktör Viggo Cavling?

Kära musvänner!
I dag är ingen vanlig dag.
Dels är det min pappas födelsedag.
Dels fick den hära Doris nobelpris.
Men det största av allt, musvänner,
det är att Hans Crispin har kommenterat min blogg.

Det är en stor dag.

... men varför låter man sina 15-16-åringar vara ute till ett-halv två på natten?
Varför har man inte koll på vad de gör?
Hot.
Trakasserier.
Nu död.
När han levde då?
Vad gjorde mamma och pappa då?
När han inte kom hem utan åkte moppe och levde rövare.

Jag vill verkligen inte döma någon
Jag bara undrar.

Jag tycker inte om Parlamentet.
Det är fånigt.
Ingen är rolig för att deltagarna måste vara roliga.
Krystat.
Tillgjort.
Fruktansvärt o-roligt.
Men så igår räddade en blond yngling programmet.
Låt mig presentera Björn Gustavsson!

Calle Schulman vill nog ligga med mig.
Har snart fått 30 mejl från honom.
Hälften är från någon Jessica som hälsar att hon kommer tillbaka till kontoret den 15 oktober.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen.