Jag betyder också något
Jag har fördrivit de senaste kvällarna med att gråta.
Ögonen blir puffiga.
Näsan röd.
Och jag, ja jag blir bara sorgsen.
Jag kan hata att jag är en sån mes.
Sådär känslig men samtidigt snäll.
"Trampa gärna på mig. Låt inte mig störa. Jag ska bara...aj...flytta lite på mig..."
Om jag blir arg ibland så är det bara att "lilla gumma" med mig så ska allt bli bra.
"Du är ju så känslig. Och arg, ja det blir du ju jämt. Det är väl inget att bry sig om."
Lyssna noga nu.
Jag har lika mycket rätt att bli arg och ledsen som alla andra.
Bara för att jag har en diagnos som säger att jag är lite känsligare än andra så betyder inte det att det är okej för andra människor att såra, skada, förolämpa och utnyttja mig. Jag blir lika sårad som en vanlig människa. Men på något underligt sätt så är det annorlunda. Det är inget att bry sig om när jag blir ledsen. För jag har en diagnos.
Om alla visste vad jag får stå ut med.
Om alla visste hur mycket jag får sätta migsjälv åt sidan för att alla andras problem är större och viktigare än mina.
Jag vågar aldrig säga att jag mår dåligt eller att jag blir sårad och ledsen när mina s.k "vänner" utnyttjar mig eller struntar i min existens.
För vet ni vad de säger?
"Har du borderline nu?"
Min ledsamhet är lika viktig som Din.
Men vem orkar bry sig om alla andra i denna egocentriska värld?
Jag tror jag förstår vad du menar. Jag tänkte skriva ett långt inlägg här men det skiter sig med orden hela tiden. Hur som helst så har du helt rätt i att du också har rätt till alla känslor trots diagnos och det kan lätt bli så att andra skyller på diagnosen för att du känner. Kanske du känner mer än andra...? Det är känslor som är lika mycket värda som andras känslor!
Finns här, ett samtal bort. Fast större egoist än mig får du nog leta efter :)
Det här var väldigt ärligt & träffande skrivet. Jag känner igen det där med att människor gärna dömer en utefter en diagnos. Som om man inte har lika stor rätt som de att vara ledsen eller arg, och som om man inte har lika mycket känslor som de, som är ens egna & inte resultatet av en störning?! Man är fortfarande en person med egna personlighetsdrag, tyvärr verkar en del inte förstå det utan suddar gärna ut ens drag genom att förklara allt man gör eller känner med att: "Du har ju borderline", eller vad det nu är man har.
Jag tror dock att en del av de som skyller på diagnosen, gör det därför att det är mycket enklare för dem än att se sin egen del i det hela. Jag menar, är det människor som sårat en som säger så, kan de på något sätt bortse från sin skuld om de bara skyller på det lilla psykfallets utbrott!
SKIT I DEM. Jo, det gör ont, och det gör en förbannad, men kom ihåg att de som snackar skit är trångsynta & inte särskilt intelligenta. Du är du. Du är inte en störning eller diagnos, utan en egen unik person, och jag slår vad om att du är mycket häftigare & intressantare än somliga tyckare. Kram på dig!
