Dundermusen

Daugava är som att läsa Winnerbäcks dagbok.
Igår skämdes jag när jag läste det tillhörande texthäftet.
Jag kände mig som en snokare, en tjyvläsare.
Så grät jag en skvätt.
För det är ju så sorgligt.
Att lämna ut sig på det där viset.
Alla kan ju läsa.
Hans utvik i musikform är en fröjd.

jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv

Det måste vara det vackraste som herr Winnerbäck någonsin skrivit.