Dundermusen

Jag har lurat mig själv för många gånger nu.
Men nu berättar jag för Dig, min ende läsare.
Nu berättar jag för dig sanningen som jag känner till den.

Jag berättar för dig att jag vill dö varje dag.
Jag vill gråta, skära, hugga och skrika.
Med huvudet i kudden vill jag skrika.

Jag har till och med gjort en plan.
Så att jag inte ställer till med mer trassel.
För jag vet att de inte kommer att sympatisera med mitt val.
Men det är mitt liv och jag gör vad jag vill med det.

Jag har inte valt det här livet.
Kan man inte då i alla fall få välja att inte leva?
Att det ska vara så provocerande.

Hellre att jag mördar mig än någon annan.
Eller hur?

Jag har en plan i alla fall.
Den är inte riktigt färdig än.
Men jag har en plan.
Och det är det enda jag tänker på.

När man vaknar och har fysiskt ont på grund av psykisk smärta,
då vet man att det kommer bli en lång dag.

Nu börjar det bli konstigt på riktigt.
Vad hände?
Var det något jag sa?
Var det något jag gjorde?

Och inte kan man fråga heller.
Så kan han ju tro att jag faktiskt bryr mig.

Jag vill verkligen bara skära livet ur mig.
Eller ta sömnisar för att aldrig vakna mer.
Jag vill
Jag vill
Jag vill

Men jag vågar inte.

Ja, så ont gör det. Ända in i själen.
Kill me.

Men Gud va ont det gör!!
Jag undrar lite vad det är som händer
So far
Inte en endaste tår

Ni kan inte förstå hur duktig jag är
Jag har faktiskt inte skurit mig på ett tag nu
Men jag vill
Herregud vad jag vill
Hela min kropp vill
Men jag står emot
Tittar bort
Låtsas inte känna

Det första jag tänkte på i morse var att sticka en kniv i låret
Men det gjorde jag inte

Fy fan
Ibland ska man nästan ha pris

Jag gick upp i morse
Kände inte benen
Inte huvudet
Inte ögonen
Jag såg inte längre
Eller så var det precis det jag gjorde

Mycket kan man säga om dig
Du har sannerligen ett konstigt sätt
Att finna nya vänner på

Fan va ont det gör.
I hela hjärtat.
Ungefär som när knoppar brister.

Jag bara gråter
Och du bara försvinner
Precis lika snabbt som du kom

Och Du bara skrattar och bubblar åt mig.
Åt mina svallningar.
Åt att jag trasslar till det.
Åt allt det där som gör att jag är lite knäpp.

Det gör inget.
Så länge jag får skratta med Dig.

Han har hittat en annan.
Jag känner det på mig.

Men det gör inget.
Så länge han finner lycka.

Du säger att du vill komma nära.
Att ingen är som jag.
Att det är vi.
Att du vill att det ska vara vi.
Forever, liksom.
Du sa det.

Jag är lyckan
Bruset
Ruset
Drogen
Ditt knark

När alla andra går hem
Är jag kvar
Som om jag aldrig gjort något annat

Jag blev fast här.
Det visste Du redan va?
Att jag med näsan tryckt mot en dataskärm
önskar mig ett hem, en fast punkt.
Trygghet
Är viktigare än pengar

Jag klarar mig.

Men ett hem.

We all need a place to call home sjöng Joey Tempest .
Alla
Utom jag.

Jag kommer leva och dö
Ensam