Dundermusen

Jag grät i tjugofem timmar
Uppehåll hade jag ju i sömnen
Men det var en sorglig sömn

Caligula väntar nog ändå
för nånting har stannat för oss två
jag trycker tillbaks så gott jag kan
jag håller mig upprätt i din famn

Så gick jag vilse också
I en stad som jag ska känna
Men jag känner Den inte
Inte alls