Dundermusen

I dag har jag tårat lite över praktiken.
Det är jobbigt att inse att man inte räcker till.
Jag vill ju ta hand om alla barn.
Men det kan jag inte.
Jag kan bara stå där i mina femtio minuter och hoppas att de läser läxan och att de lär sig något.
Det vore extremt roligt om de uppskattar arbetet jag lägger ner också.
Min värsta mardröm är att lägga ner flera hundra timmar i veckan på lektioner som eleverna tycker är pest och pina.